Jag vet hur det är att leva i ett tempo som till slut inte håller. Under många år gick livet för fort. Stress, oro och en ständig känsla av att vara på väg någon annanstans än där jag var.

​

När jag var tjugo gick jag in i väggen. Under flera år levde jag med daglig panikångest
och en stark inre press att alltid göra mer, vara mer, prestera mer.

​

Det är långt bakom mig idag, men det förändrade mig.

​

Inte genom att bryta ner mig, utan genom att visa vad som faktiskt är viktigt.
Och att jag bar kraften inom mig hela tiden.

​

Med tiden lärde jag mig något avgörande, lugn är inte något man väntar på, det är något man skapar.

Jag började lyssna inåt, sakta ner, välja annorlunda. Steg för steg skapade jag ett liv där det finns utrymme att andas.

​

Måleriet blev en del av den resan. Det har alltid varit mitt språk – mitt liv går att läsa i mina målningar.

För mig är måleriet inte bara ett sätt att skapa, utan ett sätt att landa, en stilla form av meditation, en berättelse.

​

Idag målar jag stilla nordiska landskap. Fjäll, vatten, dimma och mjuka horisonter i dämpade toner. Ibland låter jag bladguld fånga ljuset, som en påminnelse om närvaro, och att stanna upp.

​

Men det jag skapar handlar inte bara om hur det ser ut, det handlar om hur det känns. Jag tror att hemmet är mer än väggar, det är platsen där vi landar, där vi hämtar kraft, där vi blir oss själva igen. Och jag vet, av egen erfarenhet, att det vi omger oss med påverkar hur vi mår.

​

En målning kan vara mer än något vackert, den kan förändra ett rum. Sänka tempot, skapa andrum. Det är därför jag skapar min konst. Inte för att den ska ta över ett rum – utan för att den ska förändra känslan i det.

​

En stilla påminnelse, om att ta djupare andetag, välja med omtanke,och skapa plats för det som får själen att glittra.

Och kanske viktigast av allt – en påminnelse om att det går att hitta rätt igen.

​

Jag lever idag i det lugn jag en gång längtade efter och jag skapar konst som bär det vidare

 

– Anna